[Teal Cadofe]

Hej! Det jag tror är att det i vår natur som människor att se på oss som mindre värda eller mindre vackra än alla andra, och delvis är också problemet att vi jämför med oss med andra.

Jag förstår dig, jag har hatat själv mitt utseende i flera år när jag var yngre, och nu ibland kan det hända att jag  bara säger till mig själv och min sambo “jag tycker inte om mitt ansikte idag”. Jag försöker ta bilder, och hatar alla dem, hittar alltid nåt fel på dem. Men det är inte så varje dag, och det är inte så för allt.

Det jag ber dig att göra, och du behöver inte skriva det här eller visa oss här, är att försöka varje dag hitta en grej du tycker om när det gäller sig själv och dit utseende. Även det minsta, varje dag, kommer hjälpa dig att förstå att du, på ditt sätt, är vacker och att det finns olika typ av vackerhet.

Jag kan inte lova att det här kommer lösa allt, men tro mig, det hjälper i alla fall lite grann att se på the bigger picture.

<3

[Teal Cadofe]

Nu är det dags för dig att tänka på dt som är bäst för dig så att du ska kunna lyckas må bra! Även om det kommer göra ont för dem at förstå att de har inte gjort nog för att hjälpa dig, nu tycker jag att du ska våga söka hjälp, även om det sårar dem. Om det sårar dem det är inte ditt problem eller ditt fel. Du kan inte kontrollerar hur de mår, såsom de kan inte kontrollera hur du mår.

Våga fråga och du kommer säkert att få hjälp!

Jag kramar dig och förstår hur du mår och hur du tänker att du inte vill svika dina föräldrar. Men tänk också att du ska inte svika dig själv! <3

 

[Teal Cadofe]

Hej!

Jag läste rubriken och tänkte att jag skulle skriva något för att jag också har en förälder som har varit/är sjuk, mer specifikt min mamma.

Jag förstår hur du mår, hur du samtidigt känner allting och ingenting. Det blev så ett tag innan jag själv kunde acceptera nyheterna och det som skulle hända efter. Jag förstår att du känner som att du har allt ansvar på dina axlar, men det är inte som det faktiskt är. Innan du kan hjälpa andra, så måste du hjälpa dig själv, innan du kan berätta för dina barn, så måste du acceptera själv allting, det positiva och det negativa som kan hända.

Tro mig, jag säger inte allt det här bara för att, utan att för att jag själv behöve vara min egen terapeut och bli hårt mot mig själv. Tyvärr hade jag ingen annan som skulle kunna hjälpa mig med det här.

Det du kan försöka göra nu är att försöka ha så mycket tid du kan med din mamma, och få henne att inte känna sig sjuk. Kolla på gamla bilder, prata med henne, lyssna på henne.

Hoppas att detta hjälper! Annars är jag alltid här om du behöver mig!

[Teal Cadofe]

Anonym skrev:

Har sedan jag skrev inlägget vågat berätta för några i min närhet. Och känner mig säkrare i att fler vet om min oro, och att de finns där när jag känner mig låg❤

Jag är så stolt över att du vågade berätta för dina nära!! Det viktigaste i såna situationer, från min erfarenhet i alla fall, är att inte bli ensam. <3

[Teal Cadofe]

Är det kanske möjligt för dig att prata med en annan vän som vet redan om din historia om trauman och våldtäkt, eller en förälder?

Det är förståeligt om du inte vill träffa nån av dem och det är helt okej om du inte gör det. Det är kanske också dags att hitta bättre vänner som inte skrattar när du berättar såna grejer. Jag vet för att det hände mig med, och till slut så hittade jag andra vänner, som ville och kunda lyssna.

[Teal Cadofe]

Hej!

Jag är så glad av att läsa i slutet att du älskar din kropp mycket mer nu!

Jag tänkte bara säga att du ska vara försiktig och medvetet om varför du har valt att träna och ta hand om din kropp. Är det på grund av dem, så att de skulle tycka mer om dig? Är det för att du vill känna dig starkare och må bättre med din kropp? Om det är det andra, kanon bra! Fortsätt så!! Om det är det första, då kanske behöver du tänka på det lite mer. Då betyder det att de har fortfarande nån slags inflytande på dig, which ain´t right.

 

Jag också har haft problem med min kropp, så du är inte ensam med det här. Jag har alltid varit väldigt smal och har inte några former alls. Nu, när jag är drygt 10 år äldre än dig, har jag lärt mig att älska den kroppen jag föddes i, men nåt folk kommer alltid ha problem med det, oavsett hur säker eller osäker du är om det. Jag har valt att inte bry mig om det de säger, men det tog sin tid.

 

Ta hand om dig och älska din kropp! Du ÄR vacker! Ditt öga ÄR vackert!

[Teal Cadofe]

I hope I haven´t found this post too late and that you have decided to stay!

Please, don´t follow through. Any problems you might have had or any mistakes you might have done during the course of your life, are not worth the attention and importance you would be giving them by ending your life. Even when it is impossible to see, life can get better and you can change it to make it better!

 

I really hope after writing your post you have decided to seek professional help! But please, please stay!

I myself at different stages of my life was very close to ending it, but I am so glad I didn´t. I am so glad I didn´t miss what my life has become now!